Vad händer när man blir två
I evigheter har man ställt sig frågan om vad meningen med livet är. En säger att en ljusare tillvaro ges av jakten efter lycka. Att det är vår rätt att söka sig mot regnbågens slut. Se skatten i gult guld och spegla sig i alla ädelstenars blå, röda och gröna glans. En annan kanske menar att meningen är att förvalta lyckan. Och så en tredje som kanske säger att leken förenar oss med vårt syfte. Eller att den som känner sig blå och lär sig leva med och acceptera livets mörka färger – hon kan lättare se lyckan. Den lyser ljust och grant mellan skikt av sorgeblå. För henne blir sorgen de konkreta färgerna med vilka man kan utmåla livets alla regler och lidanden. Därefter kan man låta ljuset komma till en. Låta de ljusa färgerna stråla ned på livets palett och förgylla tillvaron.
Att förvalta livets röda färger
För att återgå till det andra alternativet. Där man kanske mer ska låta lyckan komma. Lägga allt sitt krut på de färger som förenar oss. Se till att lyckans och kärlekens röda toner inte bleknar med tiden. Det finns många sätt att förvalta kärleken på. Ett är att vara ärlig. Att bära sin färg på kavajslaget och aldrig fastna för länge med fötterna i tråkigheternas och grälens grå färgklumpar. Men ibland är det inte helt säkert att ens den ärligaste penselföringen kan rädda det röda från att rinna av duken. Det krävs mer av den rationella rostigt röda färgen. Ett samboavtal ska skydda mot viss inre förvittring. Man tar fram pennan och pappret och lovar varandra i separationens blå bläck att om två blir en och en får båda med sitt eget gå. Allt för att en dag slippa fastna för gott i den trista färgen grå.